Så här någon dag efter årsmötet, när vardagen är åter, vill jag tacka för att just jag blivit vald till ”Årets MBTK:are”. Självklart är jag stolt och glad när klubben, i vilken jag tillbringat hela mitt tennisliv, uppmärksammar mitt engagemang och närvaro.
 Anders Opitz, årets MBTK:are 2014 |  Anders Opitz på 1900-talet |
Min tid i klubben har varit lång, positiv och händelserik. Mina första stapplande steg som tennisjunior togs 1970 i Malmö TK som klubben hette då. Bellevuestadion fanns inte utan vi tränade på Gamla Idrottsplatsen i det redan då fallfärdiga ruckel som i dag bara är ett minne blott. Vi var många i gruppen och tillbringade större delen av vår träning med att öva prickskytte på de otaliga råttor som oblygt agerade publik när vi spelade.
Tennisen blev en livsstil vilken gett mig mängder med trevliga tillfällen och inte minst vänner med vilka jag fortfarande slår en boll då och då. Det händer dessutom relativt ofta att vi träffas utanför banan och inmundigar något gott tillsammans med goda skratt.
MBTK blev sedan min arbetsgivare under många år, jag tror att jag under olika perioder, haft glädjen att inneha samtliga tjänster man kan ha i en tennisklubb. Roligt, utmanande, spännande och bitvis väldigt jobbigt.
Motiveringen till att just jag fick utmärkelsen för 2014 lär ha varit följande, jag citerar ordförande Mathias: ”… för insatser i samband med räddningsaktionen, osviklig lojalitet och glatt humör”.
Mitt glada humör och min osvikliga lojalitet tänker jag inte gå närmare in på utan stannar kort vid den räddningsaktion som nämndes ovan. Hösten 2013 uppdagades att klubben hamnat i en prekär situation, både ekonomiskt och administrativt. Pengarna var slut, kostnaderna skenade och kontrollen på våra medlemmar var obefintlig. Den dåvarande styrelsen hade under en längre tid vidtagit åtgärder med dessa räckte inte ända fram. Jag blev då tillfrågad om jag kunde hjälpa till, vilket jag självklart gjorde.
Under alla mina år i klubben har det då och då uppstått problem av liknande karaktär, dock inte lika svåra som denna. Höjer man blicken ser man ofta att ideella föreningar runt omkring oss får problem med jämna mellanrum vilket visar hur komplext det är med detta upplägg. Att bygga verksamheter med både anställda och ideellt arbetande personer är svårt, viljorna är många.
Utan att gå in på vad denna räddningsaktion innebar vill jag kort säga att vi inte hade kunnat genomföra så hårda nedskärningar utan en mycket god vilja från personalen. Både Biljana och dåvarande chefstränaren Hans Fredborg gick med på att utföra ungefär samma mängd arbete på rejält minskade tjänster. Yaghma, vår ekonomiansvarige fick betydligt fler arbetsuppgifter under ibland lätt kaotiska former. Övrig timanställd personal hjälpte till på alla möjliga sätt. Vi släckte bränder, jagade kontroll på medlemmar och stoppade ett skenande underskott med olika insatser.
Som ett brev på posten började medlemmar att hoppa av, en del slutade helt med tennis tyvärr och en del gick över till grannklubbar. Hans fick senare jobb i Österrike och kvar stod vi med bättre kontroll men utan chefstränare. Vi lyckades rekrytera David, vår nuvarande klubbchef, vilken ställde upp på våra minst sagt kärva villkor. David har en diger meritlista och hade utan tvekan kunnat hitta jobb någon annanstans, men valde utmaningen på MBTK tack och lov!!!
Vad innebär då en kris egentligen? Det finns naturligtvis många tankar kring detta, många svar av olika karaktär. Det som jag tänkte på under denna tid var vikten av lojala och engagerade medlemmar. Finns dessa är det svårt att hamna i en riktigt avgörande kris, en god inställning och klubbkänsla överbrygger det mesta. Jag kom att tänka på en tidigare styrelseledamot som på ett styrelsemöte för många år sedan högt och tydligt uttalade: ”… varför sätta blommor i grannens trädgård när vi kan gräva i vår egen skit”. Detta under en svår period när ekonomin kärvade och folk var allmänt uppgivna. Minns du det, Mats :-)?
Var står då klubben i dag, enligt mitt sätt att se på saken?
Vi har fått in nya mycket engagerade styrelseledamöter i klubben vilka tillsammans med mer långlivade och rutinerande sådana gör ett fantastiskt arbete. När jag ovan nämnde personalens insatser som avgörande vill jag, utan tvekan, sätta in styrelsens arbete här också. Ordförande Mathias sliter, delegerar och får saker att hända. Det ljus i tunneln vi såg i början av 2014 har vi nu med full fart nått fram till och vi kan se framtiden an med mycket positiva ögon. Oavsett vilken inställning du har till din tennis kommer klubben att kunna ta hand om dig, utbilda dig och inte minst ge dig en härlig och positiv fritidssysselsättning.
Tempot på utvecklingen ligger i våra, medlemmarnas, egna händer. Slut upp kring de arrangemang som hålles till att börja med. Jag lovar att du kommer att finna det så intressant och stimulerande att du vill bli med i gemenskapen, det finns plats för alla!!! Bland oss alla måste det finnas mängder av goda idéer att utveckla och förvalta, allt för att skapa trivsel och en god mötesplats. Precis detta är vad jag själv funnit under alla mina år i klubben.
Med hopp om många trevliga år framöver,
Anders Opitz
Tennisen blev en livsstil vilken gett mig mängder med trevliga tillfällen och inte minst vänner med vilka jag fortfarande slår en boll då och då. Det händer dessutom relativt ofta att vi träffas utanför banan och inmundigar något gott tillsammans med goda skratt.
MBTK blev sedan min arbetsgivare under många år, jag tror att jag under olika perioder, haft glädjen att inneha samtliga tjänster man kan ha i en tennisklubb. Roligt, utmanande, spännande och bitvis väldigt jobbigt.
Motiveringen till att just jag fick utmärkelsen för 2014 lär ha varit följande, jag citerar ordförande Mathias: ”… för insatser i samband med räddningsaktionen, osviklig lojalitet och glatt humör”.
Mitt glada humör och min osvikliga lojalitet tänker jag inte gå närmare in på utan stannar kort vid den räddningsaktion som nämndes ovan. Hösten 2013 uppdagades att klubben hamnat i en prekär situation, både ekonomiskt och administrativt. Pengarna var slut, kostnaderna skenade och kontrollen på våra medlemmar var obefintlig. Den dåvarande styrelsen hade under en längre tid vidtagit åtgärder med dessa räckte inte ända fram. Jag blev då tillfrågad om jag kunde hjälpa till, vilket jag självklart gjorde.
Under alla mina år i klubben har det då och då uppstått problem av liknande karaktär, dock inte lika svåra som denna. Höjer man blicken ser man ofta att ideella föreningar runt omkring oss får problem med jämna mellanrum vilket visar hur komplext det är med detta upplägg. Att bygga verksamheter med både anställda och ideellt arbetande personer är svårt, viljorna är många.
Utan att gå in på vad denna räddningsaktion innebar vill jag kort säga att vi inte hade kunnat genomföra så hårda nedskärningar utan en mycket god vilja från personalen. Både Biljana och dåvarande chefstränaren Hans Fredborg gick med på att utföra ungefär samma mängd arbete på rejält minskade tjänster. Yaghma, vår ekonomiansvarige fick betydligt fler arbetsuppgifter under ibland lätt kaotiska former. Övrig timanställd personal hjälpte till på alla möjliga sätt. Vi släckte bränder, jagade kontroll på medlemmar och stoppade ett skenande underskott med olika insatser.
Som ett brev på posten började medlemmar att hoppa av, en del slutade helt med tennis tyvärr och en del gick över till grannklubbar. Hans fick senare jobb i Österrike och kvar stod vi med bättre kontroll men utan chefstränare. Vi lyckades rekrytera David, vår nuvarande klubbchef, vilken ställde upp på våra minst sagt kärva villkor. David har en diger meritlista och hade utan tvekan kunnat hitta jobb någon annanstans, men valde utmaningen på MBTK tack och lov!!!
Vad innebär då en kris egentligen? Det finns naturligtvis många tankar kring detta, många svar av olika karaktär. Det som jag tänkte på under denna tid var vikten av lojala och engagerade medlemmar. Finns dessa är det svårt att hamna i en riktigt avgörande kris, en god inställning och klubbkänsla överbrygger det mesta. Jag kom att tänka på en tidigare styrelseledamot som på ett styrelsemöte för många år sedan högt och tydligt uttalade: ”… varför sätta blommor i grannens trädgård när vi kan gräva i vår egen skit”. Detta under en svår period när ekonomin kärvade och folk var allmänt uppgivna. Minns du det, Mats :-)?
Var står då klubben i dag, enligt mitt sätt att se på saken?
Vi har fått in nya mycket engagerade styrelseledamöter i klubben vilka tillsammans med mer långlivade och rutinerande sådana gör ett fantastiskt arbete. När jag ovan nämnde personalens insatser som avgörande vill jag, utan tvekan, sätta in styrelsens arbete här också. Ordförande Mathias sliter, delegerar och får saker att hända. Det ljus i tunneln vi såg i början av 2014 har vi nu med full fart nått fram till och vi kan se framtiden an med mycket positiva ögon. Oavsett vilken inställning du har till din tennis kommer klubben att kunna ta hand om dig, utbilda dig och inte minst ge dig en härlig och positiv fritidssysselsättning.
Tempot på utvecklingen ligger i våra, medlemmarnas, egna händer. Slut upp kring de arrangemang som hålles till att börja med. Jag lovar att du kommer att finna det så intressant och stimulerande att du vill bli med i gemenskapen, det finns plats för alla!!! Bland oss alla måste det finnas mängder av goda idéer att utveckla och förvalta, allt för att skapa trivsel och en god mötesplats. Precis detta är vad jag själv funnit under alla mina år i klubben.
Med hopp om många trevliga år framöver,
Anders Opitz
RSS Feed
